Ytterst är det enligt miljöbalken alltid markägaren som får stå för återställning efter avslutad verksamhet. Enligt EUs avfallsdirektiv ska allt som härrör till verksamheten – även fundamenten och ledningsdragningar – tas bort om inte tillstånd ges till fortsatt verksamhet. Således inte bara att nöja sig med att bila bort översta halvmetern av fundamentet alt. täcka över det hela med minst en halvmeter jordmassor, vilket Naturvårdsverket bedömt som tillräckligt. EUs avfalssdirektiv gäller över svensk lagstiftning eller svenska myndigheters förordningar eller rekommendationer.
Avsättningen för lite större verk – runt eller strax över 3 MW – har den senaste tiden fastställts till knappa miljonen/verk men denna avsättning grundar sig på miljöprövningsdelegationernas och mark- och miljödomstolarnas bedömningar. Inte med uppfyllande av EUs avfallsdirektiv. Den otrevliga överraskningen är att om EUs avfallsdirektiv följs så ska även fundament och ledningar tas bort. Fundamentsborttagande, inkl. återvinningskostnader, har på flera håll kostnadsberäknats till 3,2- 3,8 miljoner/2,5-3 MW-verk. Större effekt och höjd på verken kräver rejält större fundament och därmed högre återställningskostnader.
Flera bedömningar av återställningskostnaderna – enligt Naturvårdsverkets begränsade krav – pekar på minst 1,5 miljon/st för de större verk som numera är aktuella. Inkl. borttagande av fundament så hamnar totalkostnaden på minst 6 miljoner/verk. Genom arrendeavtalens utformning så friskriver sig tillståndsinnehavaren och framtida tillståndsinnehavare från alla återställningsåtagenden utöver vad som avtalats eller fastställts i tillståndsvillkor. Finns ingen verksamhetsutövare, t ex p g a konkurs eller oklarheter i vem som är verklig ägare, så krävs markägaren på dessa tillkommande kostnader med stöd av miljöbalken.
// Per Lundgren
Föreläsare på seminariet ”Vindkraftens mörka baksida”
Malung 2020-01-26